Bushmill's 10 yo

Nåja, när det kniper i plånboken så tar man till single malt igen. För whisky bör det ju finnas i skåpet vid vilken given tidpunkt som helst. Inte är det väl så illa ställt egentligen, glömde egentligen bara köpa öl...

Lite extremigheter på gång här. Dricker den whisky från det äldsta destilleriet samtidigt som lyssnar på Lab 4. Hard dance tranceighet för den som är oinvigen. Inte helt fel. Men lite underligt, om vi antar att smaken på whiskyn ifråga inte ändrat så fruktansvärt mycket på de senaste 400 åren, (1608 eller nånting grundat dethär Bushmills) kanske den gjort det, men det finns

kanske inte så många som kan bevisa det. Nåväl, så sitter jag här sen med samma dryck i mitt glas som nåt geni fick fram för länge sen. Nostalgiskt.

Har skaffat fina aromglas om jag inte nämnde det redan. Så nu duger det.

Whiskyn då? Färgen som ni ser från glaset... ai nej, inte ser ni nånting för proffsfotograf som jag är så klåpade jag. Men från flaskan kan man se att den är lite brunare till färgen.

Doften är ganska söt. Vanilj kanske och toffe lite. Smaken är fin. Börjar lite söt och blir fin och bred och övergår till lite rökighet och dovhet. Fin nog. Inte helt min favorit, men en mycket drickbar grundwhisky som man gärna dricker.

Lite roligt hur jag fick flaskan. Egentligen av min chef för ett jobb jag skulle ha gjort gratis. Han blev given den av en konstnär som måste få grejor till ett projekt hon låtit göras på firman jag arbetar. Blev lite panik, så hoppade jag in och programmerade som en idiot och sakerna blev klara. Men alltså hon gav det till min chef, han gav det åt mig. Så nånting gör jag väl rätt... Att så.

Ha det bra.

-P